krossat glas

Samhället är som en glasflaska.
Någon har intresserat sig för den.
Njutit av den.
Tömt den på allt det roliga.
Ställt den någonstans i en hörna.
Lämnat den och glömt den.
Ensamma ett tag och sedan har något stackare hittat den pantat den och flaskan blivit funnen och fylld med något annat.
Sen händer samma historia igen och någon annan njuter av innehållet och lämnar och glömmer den.
Är det slumpen som avgör att den som hittar flaskan inte är destruktiv och sparkar på vårat samhälle så det går ikras. Eller är det samhällets val att göra något åt framtiden själva och utvecklas till något vackert.
Ett omlopp som aldrig tar slut och kan aldrig utnyttjas.
Dagens politiker verkar se gemene individen och samhället som något självklart som sköter sig själv.
Det är det inte.
Det behövs åtgärder till utvecklingen och lyckan.