söndag 9 november 2008

jag är jag

Jag är inte som alla andra.
Visst. Fem fingrar och sex tår.
Jag tänker på det mycket. Men vill inte prata om det. Men jag lovar att det inte faller i glömska. Jag glömmer inte så lätt. Jag såg det. Jag behövde inte se mer. För varje gång jag blundar så kan jag se det framför mig som det vore innan idag. Hur tror du det kändes för mig innan dess när du skrek i mina armar. Jag var tvungen och vara stark och ta hand om oss. Annars hade vi inte kommit hem. Varje dag behöver jag inte bli påmind. Jag tänker på det ändå.
Men det jag bryr mig mest om det är dig och hur du mår. Tro inget annat.
Jag vet bara inte hur jag ska göra för du ska må bättre. Därför gör jag ingenting. Jag vill inte det blir värre. Jag har familjen på mina axlar. Vissa steg är tyngre än andra. Men jag håller er uppe. Känner att jag inte blir sedd ibland. Men jag bryr mig inte för jag vill att ni mår bra. Visst så är jag lat. Jag lägger mig på soffan. Jag struntar i disken. Jag har bra och dåliga perioder och på senare tiden så har jag väl hjälpt till mer än någonsin här hemma. Ingen är perfekt. Ville bara att du skulle veta mina tankar.
Andra som läser kanske vet vad det handlar om eller inte. Spelar ingen roll. Bara kul att ni läser.
Skriv gärna kommentarer för det behövs.

2 kommentarer:

Morgonstjärnan sa...

Du vet älskling att jag älskar dig. När du skrev detta igår kom tårarna på en gång. Och desamma gör de nu.
TACK för att du delade med dig. Vi måste vara starka i varandra.

Du är min o jag är din o vi är underbara pojkar tillsammans.
TACK för att du är du!

Förlåt för att jag mår som jag gör!!
Jag ÄLSKAR dig!

Anonym sa...

Fint skrivet Nicklas!
Emma behövde få höra/läsa detta!

Beundrar din styrka! Minns dagen när ni fick veta! :( Du försökte vara stark, men jag såg din rädsla och dina känslor!

Kram på dig och ta hand om er! Men även DIG själv!!